Vi svenskar är inte vågade vi..

När vi skickar iväg någon som Carola till Eurovision Song Contest, då är vi allt lite fega.

Men det var väl ingen nyhet?

Vi svenskar har sedan länge varit rädda för ”det onormala”, det som sticker ut och för sånt som kan verka en smula humoristiskt. Detta har vi visat öppet under lång tid nu. Förutom att vi inte skickat iväg en enda låt till ESC som inte är en helt vanlig schlager på jag vet inte hur länge så har vi inte krigat de senaste 200-300 åren. Vi är ju rädda… Så vi är neutrala trots att vi har norra Europas största armé.

Det är exakt samma rädsla som gör att föräldrar inte vill se sina barn sticka ut från mängden. För vem vill ha en punkrockare som son/dotter?

- Herregud, vad ska väninnan säga?

Likadant är det när det gäller politik. Av rädsla röstar man likadant år efter år. Och ingen vågar säga att någon politiker gjort något fel. Trots att tusen och åter tusen personer vet och tycker så.

Rädsla.

I Storbritannien vågar man sannerligen säga vad man tycker. ”Få bort Svennis” eller ”Blair ditt lilla rötägg, varför är du så dum för?” är inte allt för ovanliga kommentarer som härjar fritt i det land som faktiskt liknar vårt eget ur många synvinklar.

Vi däremot, vi vågar knappt prata med grannen.

Det är av samma anledning som fildelnings och piratkopieringsdebatten ses med så fundersamma ögon. Det är några som vågar säga vad de tycker och samtidigt faktiskt försöker göra något åt situationen. Hemska tanke, tänker Svensson svensken.

Vara tyst kan ha sina fördelar. Ingemar Stenmark gick det rätt bra för ändå (eller kanske delvis på grund av det?). Men vi måste börja prata- kommunicera.

Annars kommer vi som land fortfarande vara styrt av sossar om sex månader…

- Som vanligt.

Andra bloggar om: samhälle, sverige, rädsla., fildelning.