Sverige är ett ganska okunnigt folk när det gäller musik egentligen. Vi har inte de traditionerna som till exempel människor nere vid Medelhavet har.
Så är det inte alls menar säkert många. Vi har också sådana traditioner, titta bara på midsommar!
Jo, visst har vi några få traditioner som inbjuder till dans och musik – och fest. Men inte i den utsträckning som spanjorer och greker har, det kan jag faktiskt lova. Vi har inga ”Fiestor” eller familjemiddagar som innefattar dans och musik.
Däremot om man tittar på musikkunskaper när det gäller noter och ackord så är vi svenskar ganska duktiga. I Sverige har vi nämligen en tradition av att lära barn noter väldigt tidigt i åldrarna (nu tänker jag på musikskolan och liknande). På moderna instrument som gitarr och piano är vi i det närmaste experter på. För vem vet inte hur en klassisk sättning till ett band ser ut?
Gitarr
Gitarr+ sång
Trummor
Elbas
Men enligt mig är inte det här något speciellt. Alla tror säkert att man får sämre grundkunskaper i ämnet musik om man till exempel skulle gå i en spansk skola gentemot en svensk. De facto är dock att det inte är så. Jag har själv gått i spansk skola och där lärde man sig spela blockflöjt ända från tredjeklass och fortsatte med det i undervisningen ända till man gick ut nian. Och notkunskap blev de också riktigt duktiga på, trots att tonerna i en vanlig c- durskala kanske inte heter samma sak (de kör med do-re-mi-fa-so-la-si-do).
Det jag vill komma till är det att vi svenskar kanske måste använda musik mer, kanske lite mer i klassisk form. Allt kan inte vara hårdrock eller MTV-hitsmusik. Det finns faktiskt lite andra grunder bakom som vi kanske ska tänka på när vi lyssnar och utövar musik.
Jag har tänkt att göra en serie blogginlägg om musik och dess uppbyggnad samt ursprung. Det här är första inlägget och de andra inläggen kommer att postas efterhand. I bästa fall får det här en lång följetong att läsa och begrunda i.
Andra bloggar om: musik, fördomar, musikföljetong.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home